Glöm aldrig de ensamkommande

Jag är en väldigt känslosam person, jag mår dåligt när andra mår dåligt, gråter när andra gråter och gläder mig åt andras glädje. Nu vet jag att det är så många som kommer hit till Sverige som inte alls mår bra, då tänker jag framförallt på alla barn som kommer hit utan föräldrar då deras föräldrar satsat allt för att deras barn ska kunna fly från krig och rädsla. De hamnar här, och deras öde ligger i deras egna händer trots att de bara är barn. De behöver fortfarande vägledning och hjälp. Då ser jag upp till människor som verkligen hjälper dem att bli en del av det svenska samhället, gör att de känner sig välkomnade här och som lär dem språk för att kunna bekanta sig med landet och dess människor. I Jönköping där jag bor finns det ett behandlingshem för ensamkommande, dessa ensamkommande i Jönköping får då ett stället att bo på, de får kärlek, glädje och människor att umgås med. De får helt enkelt bättre förutsättningar. Detta behandlingshem heter Skeppet AB och de har behandlingshem i Lund och Norrköping utöver Jönköping. De gör en stor och viktig insats för dessa barn som kommer. Och jag är stolt över att människor väljer att engagera sig i dessa barn och ge dem bättre förutsättningar för en lycklig framtid i ett främmande land för dem. 

Wellbeeing

Hej igen, alla mina härliga och glada läsare, och välkomna tillbaka hit till min blogg där jag skriver om lite allt möjligt som finns mellan himmel och jord. Jag hoppas att ni alla har haft en bra vecka och att ni kommer att få en ännu bättre helg. Tror ni att det här vackra vädret håller i sig? Skriv i kommentarerna vad ni ska hitta på i helgen! Idag så tänkte jag skriva lite om någonting som jag har fått en del frågor av från er i min mail, nämligen om Kbt och samtalsterapi i Karlstad hos ett företag vid namn Wellbeeing.

Jag tycker att det är jättebra att det är en hel del av er som faktiskt uppmärksammar det här och att ni vill ha mer information om det. Jag tycker att det är jättetråkigt när människor mår dåligt eller känner någon form av ångest eller stress så klart, men det är bra att kunna ta upp diskussionen och prata om det. För jag kan tänka mig att det är väldigt svårt att faktiskt säga det högt och att dela med sig av det. Jag själv har inte gått på samtalsterapi, men jag har däremot en kompis som har gjort det, som jag så klart inte kommer att nämna vid namn här på bloggen för jag tycker att det är upp till en själv ifall man vill dela med sig av det. Jag har frågat min kompis och vet att hen tycker att det är okej att jag lägger ut det såhär. Jag har länkat lite saker till er som jag tycker att ni ska gå in på och läsa lite om.