Jag är en väldigt känslosam person, jag mår dåligt när andra mår dåligt, gråter när andra gråter och gläder mig åt andras glädje. Nu vet jag att det är så många som kommer hit till Sverige som inte alls mår bra, då tänker jag framförallt på alla barn som kommer hit utan föräldrar då deras föräldrar satsat allt för att deras barn ska kunna fly från krig och rädsla. De hamnar här, och deras öde ligger i deras egna händer trots att de bara är barn. De behöver fortfarande vägledning och hjälp. Då ser jag upp till människor som verkligen hjälper dem att bli en del av det svenska samhället, gör att de känner sig välkomnade här och som lär dem språk för att kunna bekanta sig med landet och dess människor. I Jönköping där jag bor finns det ett behandlingshem för ensamkommande, dessa ensamkommande i Jönköping får då ett stället att bo på, de får kärlek, glädje och människor att umgås med. De får helt enkelt bättre förutsättningar. Detta behandlingshem heter Skeppet AB och de har behandlingshem i Lund och Norrköping utöver Jönköping. De gör en stor och viktig insats för dessa barn som kommer. Och jag är stolt över att människor väljer att engagera sig i dessa barn och ge dem bättre förutsättningar för en lycklig framtid i ett främmande land för dem.